arvidssonnathalie.blogg.se

tänkte skriva av mig lite här.. de var ett tagsen nu...
ni gör som ni vill orkar ni läsa varsogod men varnar för lång text!

- min älskade fina mamma gick bort den 23 februari 2013 00.48 på natten mellan fredagen och lördagen , vilket innebär att de är en vecka sen idag typ..
jag har varit ett frågetecken såå länge nu, har inte kunnat gråta eller sörja dig mamma.. förlåt, jag har liksom inte fattat det hela vad som hänt. Jag fått höra av folk att jag är/var i chock och fort kanske är, men nu börjar alla bitar falla på plats.
vi har varit på begravingbyrån och planerat din begravningen men det har jag inte fattat förrän igår.

grejen är den mamma även om du är hos din syster och hos lena med flera & även hos far din ( Gud) så är du fort kvar här oss nere på jorden för du är i allas tankar och minnen och även våra hjärtan.

tänkte skriva lite för dig mamma hur allt ligger till idag hur jag mår och hur jag känner...!

8årsen började hela cancern grejen det var då du för första gången fick veta att du hade cancer och inte vilken som utan bröstcancer, det började 2005 och du klarade dig genom den med buller och bom, du tog bort det ena bröstet och levde på ett fejkat sen,  du gick till dina cellgifter och du gick även till jobbet fast du inte skulle, hehe. knasiga du . sen kommer vi till 2007 då vi fick veta att du fick lugncancer du klarade dig likså genom den med samma där du gick så till dina cellgifter och likså jobbet lite granna iafall. 

sen kommer den dagen du skulle vara med i tidningen JUNIA där du berättade för hela sverige typ att du blev helad från cancern och " att idag är livet som en fest" för dig, detta var då 2011 du gjorde den interjuvn 
sen kommer vi till den dagen jag åker till England (2011) och jag får veta när jag är i England i november att du har fått cancer igen och denna gången var de oxå lugncancer fast i andra lugnan. 
så 2011 kom cancern tillbaka till dig ännu en gång. och du gjorde precis som innan gick till cellgiterna och tog dem och var på jobbet och så.. men sen kommer vi till förra året asså 2012 på sommaren där.. 
vilket menas i sommras , de var då hela vår värld förändrades totalt...! 

det var i slutet av juli vi var i gullbrana en hel vecka med familjen och clase och siv när vi var där uppe med husvagnen och så,, allt var helt okej då dem första dagarna , doktern hade sagt till dig att du inte behövde ta cellgifter över sommaren för du var så pigg.
så du gjorde precis som oss alla andra du solade, käkade och mådde allmänt bra åkte till ullared 5 gånger på 3 dagar, 1:a gången var för att shoppa och så , 2:a gången var för pappa skulle fixa glasögonen , 3:e gången var för att vi skulle fixa dricka (tranbärsjucie ) till stefan  4:e gången var för skojs skull, sen sista gången minns jhag inte., men sen så kommer vi till dem två sista dagarna i husvagnen. 
du började få ont i huvudet och stannade inne och gick inte ut .. så då sa du att du hade mirgän. 
så vi lät dig vila och så, men sen kommer vi in på augusti månad den 4:e var de allt hände..!!!

 

jag och syster yster hade varit i åhus och badat och så, och du skullle ha torda och ela över hos dig så du städade och fixade sen plötsligt från ingen stans så fick du kramp och föll ihop och åker akut in till sjukhuset till intersiven... vi får reda på nyheten när vi kommer till bk, hanna och jag slänger oss in i bilen och kör dirr till sjukan. 

du klarade dig den natten men du blev värre fast du sa att du var bättre. 

de var då vi fick reda på¨att du hade för 4:e gånge gilt cancer och denna gången var de hjäran som drabbades... och de var såhär gick till fram tills idag. 

du hade hjärn, lugn och lever cancer allt på samma gång. 

och du klarade dig fram till januari med att hålla humöret uppe, sen sa de bara kaos! 

 

för drygt 3 veckor sen var jag hemma ju och pappa var i stockholm och denna veckan kommer jag sent glömma. 

värsta veckan i mitt liv!!!... pappa kommer hem från stockholm på söndagen och på natten så hör jag ett duns innefrån er och hör även pappa skrika NEJ!  jag springer in och ser dig ligga på golvet. pappa och jag hjälper dig upp och du sov som tur var för du hade tatt din sömntablett, Det var då jag insåg att du var jätte sjuk och hade inte alls lång tid kvar. 
på onsdagen lägger vi in dig på KVH Hospice och låter dem ta hand om dig.

 

Mamma du frågade mig varför jag aldrig kom och besökte dig så ofta som jag skulle 

här är ditt svar!!!... JAG HATADE DIG DÅ , JAG HATADE CANCERN SOM HADE TAGIT ÖVER DITT LIV, JAG HATADE SE DIG LIGGA SÅ SOM DU LÅG!. 
jag sa så hela tiden till mig själv de är inte min mamma som ligger där inne.. 
jag kan se bilderna framför mig hur du såg ut, du hade inget hår du vägde runt 40kg och hade inget fett kvar på kroppen du hade bara ett öga öppet, du hade knappt någon kraft kvar. och du blev bara svagare och svagare..

pappa säger sen v.7 att de är okej för mig att åka tillbaka till stockholm...
så jag gör de, men skulle aldrig gjort de.
jag åker tillbaka veckan efter på tisdagen vilket menas v.8 och besöker dig på onsdagen. jag tar ett foto på dig & mig  och de är allt jag har kvar av dig idag.. du var piggare, det finns ett talesätt som är sååå sant " innan ma dör så blir man piggare" och de stämmde på dig.. 

på fredagen så hade du frågat efter mig hela dagen och de var bara några timmar innan du sa förväl.. 
jag kommer in runt 19 tiden till dig och kommer in med pizza och så till folket som var där inne med dig när jag kom ... vilket menades mormor morfar, faster susanne, pastor lief, thina och pappa och hanna. 
jag slänger ut allaihopa för att ta ett snack med dig,! 

jag sätter mig på en stol brevid dig och börjar med att säga hej och dina båda ögon öppnades och log mot mig sen så var du tillbaka.. men iaf mamma, så satte jag brevid dig och sa att de var dags för dig att sluta kämpa mot den här cancern och att de var dags för dig att släppa taget och komma hem till din syster och lena.. 
vi där inne i 20 minuter säkert, jag minns att vi bad en sista bön tillsammans och skrattade åt alla sjuka minnen vi har gjort. 
sen får jag ett sms av pappa några timmar senare hon var då 00.50 jag fick smset... att de stod att du hade farit upp till systern din. 

det som är såå sjukt är att du väntade in mig till slutet du väntade in dem orden från mig så du kunde finna frid och slippa plågas mer. 

men du glömmer en sak vi saknar dig här nere på jorden..

jag orkar inte skriva mer kunde skriva en hel bok om världens finaste mamma jag har fått haft i 20 underbara år, för nu rinner bara mina tårar ner från min kinden.! 

hoppas du har de bra där uppe mamma jag saknar dig och vill att detta bara ska vara en hemsk dröm...!!!! 
som jag kan vakna upp ur... 
vila i frid
min älskade mamma! 

 

49år gammal...!!!!!!!!!!! och har varit den bästa mamman någonsin!!